Det är skärtorsdag idag, och vi närmar oss (ännu) en högtid präglad av godis och andra godsaker som är rika på snabba kolhydrater. Hur ska man hantera det med diabetes i familjen? Här är mitt favoritsvar när det kommer till diabetes: Det beror på. 😉 Är det ett barn vi pratar om beror det på barnets ålder, familjens livsstil, barnets personlighet, hur man värdesätter godsaker versus bra blodsocker, hur känsligt barnet är för snabba kolhydrater, hur skickliga föräldrarna är på att parera för snabba kolhydrater, om barnet har andra diagnoser, osv. Det beror till och med på vilket insulin man har. Är man vuxen typ 1 har man ungefär samma faktorer att ta hänsyn till. Är man typ 2 diabetiker kanske man inte ens har insulin att parera med.
När jag funderar på det hela kan jag komma på tre olika huvudangreppssätt:
- Släpp loss! Bränn på med insulin och håll tummarna för att det räcker. Blir det inte rätt är det värt några höga värden. Passar dig som inte är så känslig för socker, som har hittat en strategi för att bemästra godsaker eller som tycker att det är viktigt att passa in. Det är inte osannolikt att du har det nya snabbinsulinet Fiasp i din pump eller spruta.
- Vanligt men måttligt. Påskägget innehåller godis som blandas upp med klistermärken, biobiljett eller andra småsaker. Godiset ätes förmodligen vid en speciell tidpunkt efter en måltid. Passar dig som hittat en strategi för att klara godis hyfsat eller som tycker att det får vara värt med ett högre blodsocker när det är högtider. Kanske är diabetikern en person, barn eller vuxen, som vant sig vid att äta ”som vanligt” innan diagnosen.
- Blodsockervänligt. Påskägget innehåller blodsockervänligt godis, mandlar, nötter och säkert någon liten pryl. Fikat är också det blodsockervänligt. Passar dig som antingen har typ 2 och inte kan kompensera med insulin, eller dig som har svårt att hantera socker. Kanske är diabetikern ett litet barn som ännu inte sett allt vad världen erbjuder. Du är inte rädd att sticka ut.
Det är många som kryssar mellan de olika grupperna, inte sällan beroende på läget för närvarande. Den som normalt är sockerkänslig men som just haft magsjuka och kan äta vad som helst utan att blodsockret stiger kanske kan rocka loss i den första gruppen just den här påsken, medan någon annan som kämpat med högt blodsocker sista tiden får hoppa in i en annan grupp för att inte må pyton. Firar man på hemmaplan med familjen är det lätt att anpassa, men firar man ihop med andra godisråttor som inte behöver fundera över blodsockerproblematiken är det klurigare. Då brukar sötsakerna vara allestädes närvarande. Gärna ihop med oregelbundna mattider. Som grädde på moset kanske läggningstiden är senare och så tar vi en sovmorgon på det… Blir gärna en del nattjobb för föräldrarna/diabetikern i det läget!
Vår familj kör på strategi tre. Vi kommer i stort sett att vara hemma bara vi, och barnen längtar efter att göra marsipanfigurer (som Amanda kan äta utan insulin), måla ägg (från egna höns – livskvalitet!), pynta påskris och vad vi nu mer kommer att hitta på. Jag tänkte också försöka experimentera fram en slags mozartkulor. På söndag kommer släkten och firar lillebror. Då blir det blodsockervänlig hulkentårta (allt går sägs det, återkommer om resultatet…) och annat gott.
Jag hoppas att ni alla därute hittar en strategi som passar just er diabetes och er livsstil! Lev gott på det sätt som är bäst för er. Glad påsk!
Ps. Här finns tips på blodsockervänliga recept och blodsockervänlig choklad.
Lämna ett svar