Barnen är trötta. Jag vet inte om det är novembermörkret som spökar eller vad det är. Igår när jag hämtade dem på förskola/fritids inleddes vår eftermiddag tillsammans med ett utbrott från Amanda över att hon var tvungen att bära sin … Läs mer
De flesta som har barn med diabetes typ 1 har en ständigt inneboende trötthet. Den kommer sig av minst två saker: Att man ofta blir störd i sin nattsömn samt den stress det innebär att alltid vara på tå och … Läs mer
Alla hjärtans dag, det är den enda dag på året som jag kan vara helt säker på att jag inte kommer att få några blommor av min livskamrat. ”Kommersiellt blaj” säger han, och jag håller med så det gör ingenting … Läs mer
I måndags var jag och Amanda på sjukhuset i Linköping för den kvartalsliga checken på att allt är okej. Ungen har vuxit ytterligare dryga två centimeter sedan sist (det anade vi efter en stor utrensning i garderoben), blodtryck, vikt och … Läs mer
Det är speciellt att vara diabetesförälder. Hittills har det varit som att ha ett spädbarn i fem år (ett år med ett faktiskt spädbarn + fyra år med diabetes). Man orkar med amning, blöjbyten och rumpbumpningar på natten för att … Läs mer
Det känns som att jag upprepar mig, det känns rent av lite tjatigt. Vad gör vi? Jo, vi sover dåligt på nätterna (kombinationen av högt och lågt blodsocker med två barn som drömmer mycket just nu = ständiga avbrott i … Läs mer