Jag har ett barn med väldigt många idéer, hela tiden. Det innebär att jag hör min egen tråkiga röst säga: ”Nej, det kan vi inte!”, ”Nej, det hinner vi inte!” och ”Nej, det går inte tyvärr!” alldeles för många gånger … Läs mer
Igår hade vi diabetesträff hemma hos oss. Vi var sju familjer med en enda sak gemensamt: barn med diabetes typ 1. Det blev ett härligt, brokigt gäng på 26 personer. Det regnade i början, men trots att det var trångt … Läs mer
När Amanda insjuknade i diabetes typ 1 var resan bokad och avgiften redan betald: i mitten av maj skulle det minsann springas Göteborgsvarv! Natten mellan den elfte och tolfte april 2012 satt vi på ett sjukhus, rödögda och förvirrade. Amanda … Läs mer
Så har vi då trillat huvudstupa in i en mer turbulent period igen. Blodsockret beter sig som om det inte fanns någon logik alls. Det är många långa, höga värden och många dubbelpilar upp och ner just nu. Det tar … Läs mer
Barnen och jag har varit ute och rest. Det har som vanligt varit roligt – och tufft. Vi har varit hos mormor på Gotland, och om man åker från Oskarshamn, som vi gör, innebär det att man inleder sin bortavistelse … Läs mer
Förra måndagen var Amanda ledig från dagis och vi hade en mysig dag, hon och jag. Hennes ledighet berodde på att det var dags för kontroll på sjukhuset, och eftersom vi har tio mil dit är det närapå en heldagsutflykt. … Läs mer
Det är vår. Vi har varit lediga tillsammans över Kristi Himmelsfärd, laddat batterierna lite. Nätterna är just nu rätt okej (1-3 utryckningar per natt, och till och med någon enstaka hel natt!) och det känns i kropp och själ. Allt … Läs mer
Hugo och Rasmus hade redan gått ut till bilen, och Amanda stod i dörren med jacka och mössa på. ”Mamma, det gör ont i nålen när jag trycker på den eller när jag tar långa steg.”. Vi bytte nål igår … Läs mer
Det är svårt att analysera resultatet av Den Stora Bassänkningen som jag gjorde häromveckan. Enstaka kvällar är den perfekt, andra inte alls bra – men åt olika håll. Ungefär lika oförutsägbart som vanligt med andra ord. Igår natt var Hugo … Läs mer
Hugo sover borta i jobbet några nätter nu och då, och då får jag smaka på livet som ensamstående småbarnsdiabetesmamma. Tack och lov med den stora fördelen att jag vet att det bara är ytterst tillfälligt! Igår var det en … Läs mer