Jag sitter och tar reda på saker som vi behöver veta inför resan. Till exempel vad Amandas insulin, Novorapid, heter på amerikanska kontinenten. Det var det där med hängslen och livrem igen; vi måste kunna få tag på ett passande insulin om vi blir bestulna på allt vårt, eller om det blir overksamt.
Jag hittar det till sist på en chatsida där folk från olika länder berättar om för- och nackdelar med olika insulinsorter. Flera säger att ”Novorapid is the same as Novolog, but far cheaper”, och det pratas om olika ”health insurances”. Och då blir jag sådär otroligt, galet tacksam igen för att vi i vårt svenska samhälle har valt en solidarisk väg. Amanda får det hon behöver, gratis, och det spelar ingen roll vad varken jag eller Hugo tjänar, eller vilken försäkring vi har. Och det bästa är, att det gynnar oss alla. Får hon en bra behandling kommer hon att leva ett gott liv och kunna ge tillbaka till samhället senare. Får hon inte det, ja den tanken vill jag inte ens tänka till slut.
Lämna ett svar