Gosedjursterapi

Var tredje månad åker vi till sjukhuset och kollar Amanda. En gång om året är kollen lite mer grundlig, och då sticker de henne i armvecket och plockar ut några rör blod. Igår var det dags för det. Amanda är svårstucken, och vid varje årskontroll har vi fått tjyvhålla fast en ledsen tjej. Inför den här kontrollen provade vi en ny taktik: leken.

Vi fixade helt enkelt ett eget provtagningskit till henne. Det finns ju resurser här hemma, så vi tog en sorts pumpnål som vi inte längre använder, en tenderlink, och tejpade ihop slangänden med ett provrör. Vi har stuckit in nålen i åtskilliga gosedjursarmar, dragit ut stålnålen och kopplat ihop slangarna och sedan ”sett” hur blodet stiger i röret. Oj vad vi har stuckit! Nallarna måste vid det här laget vara helt tömda på blod… Amanda har småpratat med dem: ”Det är ingen fara, det bara sticker till lite för du har ju fått bedövningssalva. Såååja, nu är det klart – det gick väl bra?”

Proverna ska tas på morgonen innan frukost. Hugo och Amanda åkte därför till Linköping redan dagen före eftersom vi har lång väg dit. Amanda konstaterade när hon vaknade att hon skulle till sjukhuset och att hon inte ville ta proverna, men hon sa samtidigt att hon ville vara en superhjälte. Kluvna känslor, såklart.

Väl inne på provtagningsrummet jagade hon upp sig ordentligt och började gråta och vägra, men sedan var det som att hon ändå bestämde sig för att det skulle göras, och då blev hon någorlunda lugn även om tårarna fortsatte rinna nerför kinderna. Hugo satte sig med henne i knäet och försökte distrahera henne med en film på telefonen, men hon kunde inte fokusera på den. Det var dock ett stort framsteg att hon satt kvar själv, han behövde inte hålla fast henne!

Som vanligt var det svårt för dem att hitta blod. Dagen innan blev jag uppringd och tillfrågad om vi kunde tänka oss att lämna prover till ett forskningsprojekt, och sådant svarar vi alltid ja på. Därför var det nu elva (!) rör som skulle fyllas med blod, och det tog förstås sin lilla tid.

I slutet konstaterade sköterskan att Amanda började se lite tagen ut, blek och svettig, så hon fällde ner sängryggen så att hon låg ner istället. Hon fick också lite vatten att dricka. Efteråt satte sköterskan på ett tjusigt plåster (viktiga saker!) och sa att hon fick, när hon orkade, gå och kika i lådan och plocka med sig någon liten grej. Amanda studsade upp och sprang bort till lådan. Allt var som vanligt igen! 🙂

Sedan steg blodsockret som en raket, med största sannolikhet beroende på adrenalin. Hugo lyckades dock trassla sig ur det utan att hamna i bergochdalbanan, verkligen snyggt jobbat. Vi får fortsätta sticka gosedjur så att hon får leka ur sig det hon kände. Det ska bli spännande att höra vad hon säger till dem… Vår lilla superhjälte!