» » Att ta ner ett högt blodsocker utan att hamna i bergochdalbanan

Att ta ner ett högt blodsocker utan att hamna i bergochdalbanan

Ni trodde väl inte att ni skulle få en manual nu hoppas jag? Någon sådan erbjuder jag inte, och det beror inte på att jag är missunnsam, utan för att manualer och diabetes typ 1 helt enkelt inte är kombinerbara. Mer än när det gäller rena instruktioner på de tekniska prylarna, det finns förstås.

Så ingen manual alltså, men väl några tips på vad som fungerar för oss. Eftersom vi har pump och dexcom utgår tipsen från det. Bs står inte för bull shit tyvärr, utan för blodsocker. Här kommer några olika scenarier:

Vi har doserat fel till maten, dvs glömt en dos, räknat fel eller dabbat oss på något annat sätt och ser att bs stiger. Vad gör vi? Vi fyller på med den mängd insulin som missades och, om bs hunnit bli ordentligt högt, med lite till för att mota resistensen. Här har vi sedan lite is i magen, för om vi doserar igen för tätt inpå är det risk att vi överdoserar och vips så är karusellen igång. Dock kollar vi att kurvan verkar plana ut, för om den bara stiger brant uppåt utan tendens att plana ut behöver A troligen mer insulin just för att få bukt med insulinresistensen.

A har en infektion i kroppen och bs ligger konstant högt. Vad gör vi? I de här lägena jobbar vi mycket med tillfälligt höjd basaldos eftersom vi upplever att det tar bättre över tid. Dock kan vi behöva ge en rejäl dos insulin för att få ner det till en början och att sedan basaldosen fortsätter jobbet genom att konstant ligga och trycka ner bs. Sedan gäller det att vara med när infektionen släpper…

Blodsockerkurvan drar iväg, vi vet inte varför. Vad gör vi? Steg ett är förstås att fundera på om det finns någon rimlig förklaring. Gav vi bolusdos lite sent till måltiden? Kan det vara stopp i nålen? Har hon ätit något vi har missat? Hittar vi ingen förklaring ger vi en rejäl dutt insulin och höjer troligen basaldosen. Visar det sig sedan att blodsockret vänder snabbt är vi snabba på att stänga av höjningen. Det är den stora fördelen med höjd basaldos, att den går att avbryta till skillnad från en insulindutt… Fortsätter bs att stiga snabbt hamnar vi automatiskt på nästa scenario:

Ocklusionsstopp i nålen och bs är på high. Vad gör vi? Steg ett är att byta nål givetvis. På en gång. Har man slangpump kan det vara bra att byta insulin eller att åtminstone köra igenom slangen för att få bort luftbubblor eller eventuellt dåligt insulin. Många ger insulin med penna i det här läget, och det är en mycket bra idé. Vi har faktiskt aldrig gjort det. Eftersom vår tjej inte har använt penna sedan hon var 1,5 år skulle det vara sämsta möjliga tillfälle att vänja henne… (Men vi skulle såklart göra det om vi kände oss tvungna.) När vi bytt nål och insulin höjer vi basalen tillfälligt och brakar på med insulin, massor, massor med insulin. Vi är modiga i och med att vi har en cgm och kan se vad som händer och därmed kan hejda ett tvärt fall. Vår erfarenhet är att det går åt så otroligt mycket mer insulin än vanligt när bs hamnar uppe på 20 och över. Det här är en av de svåraste situationerna eftersom man inte har en aning om hur mycket insulin som faktiskt har gått in i kroppen innan stoppet i pumpen, vilket innebär att hela projektet är en enda stor chansning. Det är viktigt att hålla koll på ketoner (läs mer om det här) tills blodsockret har gått ner på normal nivå igen. Barnet kommer att vara väldigt törstigt, och vi ger bara vatten i de här lägena. Ibland kan man se att insulinet tar och bs sjunker, men att det stannar upp igen på 15 och ligger där som ett sträck. Då brukar vi ge mer insulin, ofta en rejäl dos, för mitt intryck är att resistensen fortfarande är stor.

När bs till slut sjunker gör det ofta det med två pilar ner eftersom vi givit så mycket insulin. Då ser vi till att fånga upp det sjunkande värdet i tid (kanske vid 6-7 och två pilar rakt ner) så att kroppen inte hinner känna av ett lågt värde och frisätta sina reserver och skicka iväg bs upp i himlen igen. Där gäller det att stoppa upp på rätt sätt, ha en bra magkänsla och gärna lite tur. Ger man för mycket att äta utan insulin i det läget skjuter bs iväg igen, och ger man för lite riskerar det att sjunka till ”rekylnivå”. Målet är förstås att stoppa hela raketen och få bs att ligga planare igen, först då vet man att läget är under kontroll och att man kan börja agera mer normalt. Vi tycker att druvsocker är enklast att jobba med eftersom det frisätts snabbt och sedan är borta. Ger man annat är det svårt att veta när kroppen tagit hand om alla kolhydrater så att de är ute ur leken. Självklart behöver barnet äta om det är mattid, så det handlar inte om att svälta hen tills det höga värdet är borta. Dock är det bra att dosera normalt (eller mer beroende på hur mycket man givit innan) till maten så att man vet att den inte ställer till det lagom när man tror att bs är under kontroll igen. Vi får ofta slåss mot låga värden i flera timmar efter ett pumpstrul för att det fortfarande finns insulin kvar i kroppen som ligger och trycker ner bs. Dock gör vi hellre det och får ner värdet än att bs ska fortsätta ligga på high onödigt länge. De gånger vi lyckas få ner ett skyhögt värde till ett perfekt bs utan en massa trixande, jublar vi och känner oss omåttligt skickliga. (Även om vi inser att en stor portion tur också har varit inblandad…)

Bs stiger vissa kvällar/förnätter och är omöjligt att få ner. Vad gör vi? När A var yngre hände detta i skov om 4-5 nätter, och det var extremt tydligt att det var tillväxthormoner som kickade in och att kroppen blev insulinresistent. Idag (när hon är åtta år) sker det i mer spridda skurar och inte lika tydligt. Förr gjorde vi så att vi höjde basaldosen och gav ordentligt med insulin, men slutade ge någonstans kring klockan ett på natten även om värdet fortfarande var högt. Fortsatte vi ge höjda doser efter det sjönk bs som en sten och blev för lågt. Ibland lyckades vi stävja de höga värdena, särskilt när vi var på det i tid, men ibland fick vi helt enkelt acceptera att barnet växer och att bs fick vara lite högre vissa timmar. Vilka nätter detta skulle hända visste vi ju inte, så här, liksom i många andra lägen, hade en kristallkula varit fint att ha.

Bs stiger som en raket efter frukosten. Vad gör vi? Det här är så komplicerat att det har ett helt eget inlägg. Det hittar du här. Ett generellt tips är dock att naturell yoghurt i botten saktar ner bs-stegringar, i alla fall för oss.

Glöm inte att hålla koll på ketonerna! Det är individuellt (surprise!) hur lätt man bildar ketoner. Vi vet att det är meningslöst att kolla vid värden kring 15 även om bs legat där i flera timmar eftersom vår tjej inte bildar ketoner så lätt. Men du vet bäst hur ditt barn fungerar och hur känslig hen är för ketoner. Kolla hellre en gång för mycket än en gång för lite om du är osäker. Är du orolig, hör av dig till din diabetesmottagning.

Ibland händer det att blodsockret är högt utan att vi vet varför, eller att det beter sig helt irrationellt. Alltså att ingenting stämmer. Då förstår vi efter någon vecka att det förmodligen är dags att se över inställningarna i basalen och testa fram något nytt som kan fungera bättre. Det kan ta ett bra tag att hitta rätt. Glöm inte att då och då även se över kvoterna om du räknar kolhydrater.

Jag hoppas att detta inlägg kan vara till nytta, speciellt för dig som är ny inom diabetesvärlden. Har du varit med ett tag har du säkert hittat ditt sätt redan. Och glöm inte att vi inte är mer än människor. Det är fruktansvärt svårt att vara någon annans bukspottkörtel och ibland misslyckas vi. Det kan kännas ruttet och eländigt, men vi måste förlåta oss själva för det.

2 Responses

  1. Eva Sandhammar
    | Svara

    Ett himla iakttagande, gissande och pysslande!
    En reflektion jag gör gäller egentligen inte sakfrågan du skrivit om utan mer om människors okunskap. Ganska många människor som inte befinner sig i diabetesvärlden reagerar ofta med ”jaha, hon är snart nio år, men då kan hon väl sköta det mesta själv?” Och ja, i någon mening kan hon det. Hon kan tekniken bra, hon kan ge sig själv de insulindoser man talar om för henne, hon kan ibland känna att hon behöver socker mm mm. Fanns det klara manualer skulle hon fixa allt själv tror jag. Men just de avvägningar, sannolikheter, analyser du skriver om, kan inte att barn klara; dessutom är barnet i dessa situationer ofta i påverkat tillstånd, just på grund av för höga/låga värden. Jag tycker det är så jättesvårt att förklara alla dessa avvägningar på ett begripligt sätt för människor utanför diabetesvärlden, samtidigt som jag känner ett behov av att göra just det för att ”försvara” den här tappra och tålmodiga ungen som hela tiden lever med de förutsättningar och den påverkan som diabetes för med sig. Jag klandrar inte människor som saknar kunskapen; jag hade den inte heller innan jag drogs in i diabetesvärlden och jag fattar att jag själv, på samma sätt, saknar baskunskaper när det gäller andra sjukdomar. Men jag skulle så gärna vilja kunna förklara dessa dilemman på ett enkelt och begripligt sätt.

    • Anna Sandhammar
      | Svara

      ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *