» » Systemkollaps

Systemkollaps

Det är ett missbrukat och alltför ofta använt ord enligt min åsikt, men icke desto mindre drabbades vi faktiskt av en systemkollaps i lördags kväll.

Vi skulle gå och sova, hade snudd på svirat – för klockan var så mycket som halv elva minsann! Hugo skulle bara ge en liten insulindutt genom väggen. Fjärren och pumpen nådde inte varandra och han gick in i Amandas rum istället. Men istället för att ge insulin lyste fjärren: SYSTEMFEL. Det var tredje gången gillt för oss, så vi visste hur man skulle göra. Inte ta ur batterierna ur fjärren, men öppna batteriluckan och trycka in ett gem i hålet på den gröna plattan under batterierna. Reset.

Det som ska hända är att fjärren startar om sig och sedan typ tappar minnet i två timmar men sedan fungerar som tidigare. Det som hände var att fjärren startade om sig, och startade om sig, och startade om sig och startade om sig… Vi tog då ur batterierna, satte i dem igen, tryckte i resethålet och fjärren började återigen med sin omstartningsprocedur. Då ringde vi supporten.

På den tiden båda fjärrarna fungerade och jag programmerade reservfjärren.

När supporten kollat att vi gjort enligt konstens alla regler kom domen: ”Ni får gå över på sprutor så länge så skickar vi en ny fjärr på måndag.” Hade vi bott lite mer centralt (läs: Stockholm) hade vi kunnat åka och hämta en ny direkt. Mycket kan man säga om vårt boende, men centralt är det inte. Men nu är det så att vi är Familjen Hängslen och Livrem och Minst Ett Extra Snöre, så vi hade en extra fjärr hemma som vi köpt av en annan diabetesfamilj som övergav Omnipod till förmån för en annan pump. Denna gång var vi också Familjen Råflax eftersom reservfjärren i mer än ett år legat helt oprogrammerad fram till för tre veckor sedan då jag la in nästan alla inställningar i den eftersom skolan skulle låna den och testköra den i utbildningssyfte. Alltså fanns alla kvoter, målvärden, maxgränser och de två basalprogram som var absolut viktigast inlagda i den. Piuuuuuh. (Ni som har pump vet att det är oväntat många inställningar som är helt centrala för att behandlingen ska fungera.)

Medan Hugo pratade med supporten förberedde jag en ny pod, för blir det systemfel på fjärren måste man också byta pod. Tidigare gånger när vi fått systemfel har poden börjar tjuta, men denna gång verkade den ticka på som om ingenting hade hänt. När jag skulle fylla den nya podden med insulin kände jag att det knastrade när jag satte sprutan genom membranet. Det ska det inte göra. Jag gav över sprutan till Hugo, tänkte att jag gjort fel på något vis, för vad är sannolikheten att man råkar på en felaktig pod dessutom när vi redan sitter mitt i systemkollapsen? Men han upplevde samma sak, och supporten sa åt oss att kassera poden och ta en ny.

När samtalet med supporten var slut gick vi in till Amanda och försökte väcka henne. (Vi sticker aldrig i sömnen eftersom hon vaknar och blir otröstligt ledsen.) Det är i sanning inte lätt att väcka henne den tiden på dygnet, och arg blir hon när man försöker. Till sist vaknade hon i alla fall till mer ordentligt, och då kunde hon faktiskt till och med skratta åt alltihop. Hon tryckte själv på knappen för att avfyra nålen, precis som hon brukar. Sedan somnade hon om, vår superunge. Tyvärr låg blodsockret högt större delen av natten, förmodligen hade den gamla pumpen inte fungerat som den skulle till hundra procent. Vi tryckte sönder ljudkorten på de två kasserade podarna (annars kan de pipa och tjuta) och gick sedan och la oss.

Ni vet hur det är med datorer, man ska säkerhetskopiera ibland, men oj vad man glömmer det! Men så plötsligt krånglar datorn lite, och då tar man en kopia i veckan tills man känner sig trygg igen och glömmer vad som kan hända och därmed slutar säkerhetskopiera. Precis detsamma gäller Omnipod-fjärren. Den säkerhetskopieras om man kopplar upp den mot Diasend. Det gjorde vi senast när vi var på kontroll i början av året. En del hade vi kunnat plocka ner därifrån, men mycket har ändrats sedan dess. Vår fjärr har tickat på i två år utan mankemang, och då tror man ju att den ska fortsätta med det. Det gör den också alltsomoftast, men när den kraschar… då ångrar man bittert att man inte säkerhetskopierade.

Så, ett tips från familjen Råflax: Säkerhetskopiera medan tid är! Systemet är sårbart och kan braka när man minst anar det. Tro mig, du kommer vara grymt tacksam om du har dina inställningar kvar när det händer. Särskilt eftersom allt sådant här tycks hända nattetid… 😏

Rester från nattens festligheter

Leave a Reply