Hem » Diabetikerbarn » Jag förundras

Jag förundras

Om fyra dagar har jag levt med diabetes typ 1 på mycket nära håll i fyra år. Det låter kanske inte så länge i dina öron, men det är 1460 dagar och lika många journätter. Om jag räknar lågt, gör vi normalt 25 insatser per dygn med Amandas diabetes. Det ger 36 500 insatser hittills. Med insats menar jag blodsockerkoll, insulindosering, maträkning, nålbyte, druvsockerutdelningar, ketonmätningar osv. Min dotter var bara 17 månader när hon fick sin diagnos, och då förstår ni var och en att allt ansvar från dag ett har legat på oss föräldrar.

Amanda_pump_hons

När vi hamnade på akuten första gången visste vi inte ens vad som var ett normalt blodsocker. Idag vet vi väldigt mycket, alltså faktiskt massor, om sjukdomen. Jag skulle till och med vilja vara så kaxig att jag titulerar mig som expert på just min dotters diabetes.

Sedan Ekot sände inslaget om specialistläkarnas varningar för lchf i kombination med diabetes typ 1 och barn, har diskussionerna exploderat på lchf-vänliga sidor. Många föräldrar vittnar om vänner på facebook som argumenterar om varför våra D1-barn borde äta lchf. Och jag förundras och förfasas. Jag skulle aldrig drömma om att ge kostråd till någon, men framför allt inte till ett barn, med en metabol sjukdom som jag inte kände till väldigt noga. Kostråd som dessutom uttryckligen går emot specialistläkarnas råd. Jag skulle verkligen inte våga göra något sådant.

Många ser sambandet så här enkelt: mindre kolhydrater = jämnare blodsocker = mindre insulin = bra. Om det vore så lätt skulle vi diabetesföräldrar inte vara utarbetade! En person med diabetes typ 1 har en störd metabolism, och det rör inte bara kolhydrater. Förutom tillväxt och pubertet och andra viktiga saker finns det en akut aspekt på detta: Ett barn som går på ketogen kost har alltid ketoner i blodet. En kropp som saknar eget insulin kan inte själv göra sig av med ketonerna. Sammantaget leder det till att ett D1-barn som går på ketogen kost minskar marginalerna radikalt till ketoacidos (=livshotande syraförgiftning). Det kan räcka med en infektion, en felbedömning av motion eller matdos, eller sorgen efter en älskad hund för att barnet ska tippa över i ketoacidos. Olika barn är olika känsliga för detta, och det är bara barnet själv och hens föräldrar, som vet hur lätt barnet bildar ketoner.

Jag har sett hur snabbt ketoner kan skena i en barnakropp med diabetes typ 1. Vi pratar ett par timmar, och det på ett barn som normalt sett inte bildar ketoner så lätt. Jag skulle aldrig utsätta Amanda för att ständigt balansera på denna slaka lina.

Lunginflammation

Jag kan inte förstå, jag kan verkligen inte det, hur man vågar ge råd när man inte kan tillräckligt om sjukdomen. En del kan inte ens skillnaden mellan typ 1 och typ 2.  Lchf har säkert sina fördelar för vissa grupper, och jag säger inget om det. Men låt våra barn vara ifred! Var lite mer ödmjuk för den kunskap vi diabetesföräldrar besitter.

 

Ps1. Nej, alternativet är inte att äta vitt bröd och lösgodis. De flesta diabetesbarn äter sundare än genomsnittet. Och som jag sagt så många gånger förr: Det finns en medelväg att gå.

Ps2. Vill du läsa mer om typ1 och lchf kan du läsa mitt långa inlägg om det här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.