Hem » Diabetikerbarn » Knut på slangen

Knut på slangen

För över tre år sedan träffade vi en fantastisk representant för Accu-Chek, det bolag som Amandas pump kommer ifrån. Han berättade utförligt för oss om den pump som Amanda skulle få och han svarade tålmodigt på alla tusen miljoner frågor vi hade. Jag minns tydligt att han bland annat sa att det i stort sett inte går att stoppa insulintillförseln i slangen med mindre än att man nyper åt den med en peang. Man ska kunna ligga på slangen, vika den, sitta på den och stampa på den utan att det hindrar insulinet. Och så har det verkligen känts, vi har fram till nu (?) inte varit med om att tillförseln har stoppats på grund av slangen.

Pump3

I förrgår efter middagen bytte vi nål på Amanda igen. Vi brukar försöka göra det före middagen så att vi säkert vet att den nya nålen fungerar*, men den här gången glömde vi helt enkelt bort det. När Amanda sedan skulle göra sista kvällskissen såg Hugo att det var en liten knut på slangen ganska nära nålen. Den hade säkert blivit när jag bytt insulin i pumpen. Eftersom hon vill ha pumptrosor nu när det är kallare väderlek har hon en längre slang. Pumpen följer byxornas väg ner mot fotknölarna när hon går på toa, men nålen sitter fortfarande kvar i rumpan, och ska den ekvationen gå ihop måste slangen vara lång. Då är det väl lättare både att få till en knut och att missa att den är där än när slangen är kortare. Antar jag, det har aldrig hänt förr.

Hugo knöt upp knuten. Amandas blodsocker var sedan tidigare på väg uppåt och vi korrade med en insulindutt. Barnen somnade, men Amanda vaknade vid nio: ”Jag vill ha agua, jag vill ha agua!” (vatten). Hon drack massor, och sedan sa hon att hon kände sig låg. Jag svarade att det nog var höga värden hon kände av, för handis visade 14 och pil snett uppåt, men att vi ska ta ett blodsocker om hon vill det. Blodsockertestet, som alltså är det man ska lita på, visade 17,3. Vi bestämde oss för att byta nålen och slangen, igen. För säkerhets skull. Kanske ställde inte knuten till det alls, kanske var det något annat, men vi ville inte ta några risker i det här läget.

Vi lyfte ner Amanda från överslafen i den våningssäng hon sover i och la henne i vår säng. Hon var mycket sömnig förstås. Den (ny)gamla nålen tog hon som vanligt bort på nolltid, men när vi skulle sätta den nya blev hon ledsen: ”Jag vill inte ha någon ny nål, jag vill inte!” Hugo tröstade och förklarade: ”Vi förstår det älskling, men om du inte får en ny nål kommer du snart att må jättejättedåligt.” Hon låg mot mig, sömnig och ledsen, och tittade på Biet Maja på Hugos telefon, och till sist hade hon lugnat sig så att vi kunde vi sätta nålen. När hon väl accepterat faktum gick det lika bra som det brukar. Jag dubbelkollade att Hugo fyllde nålen och han slängde också i 0,6 enheter extra. Amanda fick somna om i vår säng, men hon sov oroligt  och vaknade ofta (Mer agua gracias!). Till sist somnade hon djupt och slutade ropa.

sovande_amanda

När det var dags för oss vuxna att sova bar jag upp Amanda till övervåningen. Efter en så orolig start är det bättre att vi delar på oss när vi kan. Det tog ett bra tag innan jag somnade, så det hade gått tillräckligt lång tid sedan senaste korren för att jag skulle våga ge mer insulin. Blodsockret var fortfarande för högt. Sedan tog jag en mycket djupt sovande Amanda (som druckit massor vid det här laget) till toaletten, men det är oklart om det ens kom något. Hoppet om sovmorgon falnade något.

Likt de flesta andra småbarnsföräldrar hade vi mycket riktigt ingen nytta av vintertiden. Amanda vaknade tidigt och var jättekissnödig (tror jag det!) och trots nattens stök kunde hon inte somna om. Korren träffade rätt i alla fall. Blodsockret hade sjunkit långsamt och landat på ett värde på 6.

Nu har vi ändrat alla vanliga klockor till vintertid. Och pumpen. Och cgm:en. Successivt ändras även barnen till vintertid.

Det program på svtplay som vi tittade på när allt började får vi väl kolla färdigt på en annan gång.

 

* Om nålen inte fungerar i samband med måltid märks det tämligen omgående eftersom kombinationen av mat och uteblivet insulin gör att blodsockret stiger snabbt. Annars märks det oftast inte förrän efter ett par timmar då blodsockret stigit tillräckligt på grund av att kroppen inte fått något basinsulin.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.