Och vet ni något ironiskt? Mormor är hos oss på besök och Amanda sov hos henne natten som gick. Två minuter över tolv inatt kom mormor tassande in och väckte mig. Årets diabetesmånad var alltså alldeles, alldeles nyfödd när jag gnuggade sömnen ur ögonen och kavade mig in till deras rum. Podden tjöt. Fjärren lyste: Systemfel – byt pod! Så symboliskt, på något vis.
Jag la mig hos Amanda, kramade henne och sa att vi behövde byta pod. Jag fick ett grötigt: ”Jag är trött, låt mig sova! Jag vill inte byta pod.” Hon la sig på mage och täckte podden så att den knappt hördes längre, men jag vände tillbaka henne så att tjutet ekade ut i rummet. Ljudet är anpassat så att man inte ska kunna missa det, och innan vi fått av podden från benet och tryckt sönder ljudkortet så att den äntligen tystnade var vi alla klarvakna och lätt stirriga.
Podbytet gick smidigt när Amanda väl vaknat. Superhjälte-Amanda! ❤️ Jag tryckte in samma gem som till sist fick stopp på podtjutandet i resethålet på baksidan av fjärren. Det är andra gången det här händer, så nu visste vi vad vi skulle göra och vad som väntade utan att vi behövde ringa och väcka omnipodsupporten. Två timmar behöver fjärren för att skärpa ihop sig och återta alla sina funktioner, men som tur är går det att starta en ny pod, kicka igång insulintillförseln och ge extraduttar under den tiden.
Systemfel inträffar när fjärren och podden plötsligt inte känner igen varandra och därmed inte kan kommunicera med varandra. Eftersom podden inte har några knappar och enbart styrs via fjärren fungerar då ingenting längre. Det är den stora svagheten i en slanglös pump.
Amanda har en fin dag framför sig. Alla kommunens fritids ska till Astrid Lindgrens Värld idag och jag har packat en rejäl och härlig matsäck, allt noga uppmärkt med kolhydrater. I diaväskan, den vi själva alltid har med vid utflykter, finns extra poddar, insulin, penna, extra handenhet, druvsocker, stick- och mätgrejer, våg – kort sagt allt hon kan behöva under dagen. Allt är förberett för att inget ska göra att hon behöver avbryta sin dag med sina kompisar. Det känns fint.
Diabetes awereness month är härmed invigd – med dunder och brak!
*Gäsp*
Lämna ett svar