Jag visste väl att det skulle löna sig att tänka positivt! Penicillinet tycks ha en hejdundrande inverkan på Amanda, och hon är väldigt mycket piggare idag. Helt feberfri och med en fart i benen som om hon sparade hela gårdagens uteblivna spring tills idag. Natten var lite kort men i övrigt tämligen behaglig med endast ett par utryckningar. Ett citat från Amanda, från i morse klockan fem (!), kännetecknar hur vår kamp med Kåvepeninet går:
”Man måste dricka mycket vatten direkt efteråt, för då smakar inte äckelpäckelmedicinen lika illa.” Hon gapar och sväljer utan protester med lite kräm som enda belöning. Underbara unge.
Den andra ungen vi har är inte så dum han heller. Eftersom han är drygt 1,5 år vill han göra allt som Amanda gör, inklusive ta blodsocker. Jag har tagit på låtsas på honom ett antal gånger, men idag tog Hugo ett riktigt. Rasmus var nöjd över att det kom blod den här gången, och vi var nöjda över att mätaren visade 4,6.
Så här såg det ut tidigare idag:
Tack vare ett par timmars barnvakt av farföräldrarna är nu en storrygga helt färdigpackad, och de flesta av de övriga grejerna ligger i strukturerade högar, redo att packas ner. Läget känns faktiskt som att det är under kontroll! (Och det hoppas jag att jag slipper äta upp imorgon.)
Varsin våning, varsin unge. Min har 6,7 i blodsocker och det ligger jämnt för närvarande. Sämre kan man ha det. Nu sovdags!
ironwomaninsweden
Heja Amanda! Trevlig resa! Kramar från Helsingborgs lasarett!
everydiabetic
Tack! Hoppas att du mår bättre nu och att andra operationen lyckades!
ironwomaninsweden
Hej! Ja – på fredag ska jag jobba och har återbesök hos läkaren 7 januari. Hälsa apan 🙂