Ni som läser min blogg regelbundet vet att vi har lagt om doserna tämligen totalt eftersom ingenting fungerade. På kvartalskontrollen på sjukhuset fick vi klart för oss att vi hade en skev fördelning mellan basal och bolus. Det blev så eftersom vi bara höjt basalen i takt med ökat insulinbehov och glömt bort att ändra boluskvoterna. Här kommer en liten uppföljning på hur det går.
Kort sammanfattning: I början – katastrof. I mitten – en aning om att vi var på rätt spår. Nu – inte klart, men vi har en ryggrad att utgå ifrån.
Vi ändrade allt utom natten, detta trots att nätterna varit stökiga under en lång tid. Det visade sig vara helt rätt, för när det blev lite bättre ordning på dagen spillde det över på natten. Vi har haft flera piplösa nätter den senaste veckan, och det är helt underbart! Ergo: Nattbasalen är, som det verkar, ganska okej. (Vilket inte hindrar att det kommer nätter som inatt, när ungen växer och blodsockret stiger och inget händer förrän vid tvåtiden fast man vräker i insulin. Men det är ju en annan sak.)
Vi arbetar vidare med två olika basaler, en för skoldagar och en för lediga dagar. Detta för att frukosttiderna skiljer sig åt, likaså lunchtiderna. Tendensen på båda basalerna är att blodsockret ligger pressat före lunch. Hemma har det också blivit en rejäl frukosttopp innan det låga förmiddagsvärdet, så där ska vi justera morgonupptrappningen av basalen så att den stämmer bättre överens med när frukosten landar i magen. Vi måste nog också höja kolhydratskvoten för frukosten ett snäpp till (dvs att hon får mindre insulin per kolhydrat) för att undvika att hennes blodsocker trycks ner i skorna innan lunch.
Amandas läkare har alltid reagerat på att vi har så många olika tidsblock i vår basal. Jag förstår honom, för ibland trasslar man in sig fullkomligt när det blir för detaljerat. Inför denna total basal makeover tog vi bort de flesta tidsblocken och körde i stort sett samma basal rakt över hela dagen. Men det fungerar inte på vår tjej. Det slutar alltid med att vi hackar upp i mindre block, så även nu. Men det är som sagt ändå bra att göra en rensning ibland…
Även om det fortfarande inte fungerar perfekt alls, så är jag glad att vi fick veta att vi hade en skev fördelning mellan basal och bolus. Vi kommer säkert inte att landa (tillfälligt…) på exakt det sjukvården rekommenderar, men det behöver vi heller inte göra eftersom diabetes som bekant är en individuell sjukdom. Vi har nu i alla fall kommit ur vår limbo där vi kände att det inte alls fungerade bra, men för första gången sedan diagnosen för snart sex år sedan inte hade en aning om vad vi skulle göra åt det eller var vi skulle börja. Det var en ovanlig och extremt frustrerande känsla.
Ett stort plus, som troligen inte är en slump, är att fröken själv har blivit mindre ilsken. Den senaste veckan har vi absolut sett utbrott, men alla har varit kopplade till höga eller kraftigt stigande blodsocker. Tidigare var utbrotten mer frekventa och hade ingen tydlig koppling till blodsockret. Men det är klart, om blodsockret åker upp och ner med en farlig fart hela tiden så är det kanske oväsentligt att det för stunden ligger på 5. Kroppen kämpar ändå och psyket tar stryk. Det är ledsamt att tänka på. Hon vill ju inte vara så arg som hon är, det är minst lika jobbigt för henne som för oss. Så jag håller tummarna för att vi är något på spåren och att vi får en paus i utbrottandet, för allas vår skull.
Framtiden ser ljusare ut nu! Vi får sova mer på nätterna (det är gudabenådat!) och Amandas stackars kropp får slita lite mindre. Idag är det vardaglyx på schemat: pepparkaksbak och fotbad. Morfar är här och barnen får en kortare dag på förskola och fritids. Lite insulindosändringar ska vi också göra förstås, och byta pod. Jag har förberett en pod som anstår dagens aktiviteter. 😊
Ps. Tröjan finns här.
Lämna ett svar