» » Kalas med en objuden gäst

Kalas med en objuden gäst

Idag fyller min blodsockerhjälte sju år! För sju år sedan låg jag där på BB, rejält mörbultad efter 48 timmars kamp, med ett litet knyte som på ett kick reducerade mig till en birollsinnehavare i mitt eget liv. Inget skulle bli sig likt mer och inget visste vi om framtiden som småbarnsfamilj.

lussebullar
Blodsockervänliga lusseplaneter
Lågt blodsocker, rejäl känning

Helgen som gick var det dubbelkalas. Först för kompisarna och sedan för den släkt som finns i närheten. Jag tror att Amanda är nöjd över båda kalasen. Det förundrar mig, för lördagens utefirande var bra på alla sätt bortsätt från att blodsockret var en fullständig katastrof. Amanda fick avbryta lekandet trots tredubbla doser socker och var tvungen att sitta ner en stund. Jag matade henne med klementinklyftor. Ögonen var frånvarande, hon var vrålhungrig och hon sa ömsom att hon var varm och att hon frös. Det är sällan hon reagerar på låga blodsocker, och gör hon det vet man att det är rejält lågt. Det tog förvånansvärt kort tid innan hon hämtade igen sig, hon var väl så motiverad att fortsätta kalaset. Ingen av hennes kompisar verkade reagera negativt, de är väl vana vid hur det kan vara. Sorgligt, men bra.

 

Rekyl

Sedan kom rekylen. Jag gav insulin för klementinerna och allt fika var blodsockervänligt, men ändå åkte blodsockret iväg upp i taket och där blev det kvar. Vi gav fruktansvärt mycket insulin. Det hade vi aldrig vågat utan cgm! Inget hände, och till sist bytte vi pod. Då först började värdet sjunka så sakteliga. Något krångel med pumpen eller injektionsstället var det alltså. Tack och lov somnade hon i tid på kvällen och slapp uppleva nerfärden. Pappan fick dock jobba hårt då natten blev låg.

Högt blodsocker trots massa insulin

Diabetesen hänger med oss i vått och torrt, och i vanliga fall tänker jag inte så mycket på den (att den är med oss alltså; tänker doser och kolhydrater och podbyten och så vidare gör jag förstås). Men det är klart att det känns i magen när det kommer en lågsmocka mitt under det kalas som Amanda har pratat om i månader. Det är även ledsamt precis nu när telefonen durrar för lågt, lågt, lågt. Hon är i skolan, hon har födelsedag, jag skulle unna henne att få vila denna dag. Men icke.

Vi har inte lyckats med doserna än. I eftermiddag ska jag göra en ny skolbas och klura på förbättringar på den ordinarie basen. Jag ska även fundera på om kvoterna behöver justeras igen. Analys, analys, analys.

Diabetes är sannerligen mer än att bara ta några sprutor. Mycket mer.

Leave a Reply