Tågluff del 5
Dagen efter Cinque terre åt vi havregrynsgröt till frukost (lyx!) och packade ihop alla våra grejer. Sedan gick vi ner till tågstationen för att ta oss till nästa ställe: Lucca via Pisa.
En timmes tåg (ingenting!) och sedan avstigning i Pisa. En kort promenad med alla våra ryggsäckar (tveklöst bästa sättet att bära på!) och sedan var vi framme. Jag trodde att det lutande tornet var överreklamerat, men ack, ack! Det såg för himla knasigt ut! Snacka om att konstruktören (som borde fått sparken) har satt Pisa på världskartan utan att det var meningen. Vi tog kort, skrattade, hävde ännu ett lågt blodsocker, åt lunch och gick sedan tillbaka till tågstationen där vi klev på ett tåg som på nolltid tog oss till den mysiga staden Lucca.
Lucca har muren kvar kring hela staden. Som vanligt fanns där mängder av medeltida hus, torn och smala gränder. Det är gödslat med sådant här, och vi börjar väl bli lite avtrubbade, men vackert är det fortfarande. Vi hyrde en lägenhet för en natt, vi bytte pod och barnen skrotade, lite trötta efter gårdagens långa vandring. Amanda var explosiv och konflikterna duggade tätt. Hemlagad mat igen, vilken hit! Lite träning längs muren, promenader i stan för oss vuxna, och ett tortyrmuseum (nej, barnen var inte med) var vad vi hann med innan vi efter en natts sömn återigen packade ihop oss och satte oss på tåget. Nu till Florens.
I Florens checkade vi in på ett hotell med pappersväggar och partyglada gäster. Vi gick ut och kikade på den magnifika domen i röd, grön och vit marmor och försökte förklara för barnen varför det stod militärer med automatvapen utanför den. Det är en utmaning att göra det på rätt nivå. Själv tycker jag att det är fruktansvärt obehagligt med dessa tungt beväpnade personer. Vi gick också till Ponte Vecchio, den gamla bron med husen på. Barnen stannade vid varenda skyltfönster på hela bron, fascinerade över allt guld, silver och alla glittrande stenar som översköljde oss. Sedan gick vi samma väg tillbaka, det tog sin lilla tid, men det gjorde ingenting. Tid har vi.
Florens är hetsigare än de andra ställena vi varit på. Massa folk, massa trafik och ett högre tempo. Det passar oss ganska dåligt. Vi åt middag på en uteservering, kastade i oss det sista när regnet började ösa ner och sprang sedan till vårt pappershotell där festen redan var i full gång. Det var den till kl. 04. Rasmus låg mellan mig och Hugo i en dubbelsäng. Han låg inte stilla, det gör han aldrig, och hade nog dessutom en släng av lite feber som gjorde att han sov mycket oroligt. Lite pipande handis på det så var nattsömnen ogjord.
Vi lämnade Florens för Siena dagen efter. Nu var gränsen för vår intrycksslukande dotter nådd. Vi hade kört för hårt, bytt boende för ofta och trots att vi tyckt att barnen fått skrota mycket medan vi vuxna var och en för sig gått ut och kikat på saker, så räckte det inte till och Amanda förvandlades till ett ilskepaket. Det har vi varit med om förut, och även om man gör allt för att undvika krascher så går det helt enkelt inte. Vi har kört så hårt eftersom vi visste att sista veckan blir helt lugn. Då ska vi bo i samma hus i sju nätter och mest hänga på gården.
Vi lyckades i alla fall kika på torget i Siena och äta mat. Sedan satte vi på Amanda hörlurar och släppte alla fajter som inte var nödvändiga att ta. Efter en natts sömn hade hon samlat tillräckligt med kraft för att orka lite till.
Tågluffarkorten är på olika nivåer, och vi har 15 resdagar på en månad. Vi har tre resdagar kvar, varav två går åt till hemresan. Då har vi ändå strukit mer långväga planer, som Barcelona. Kanske inte underligt att barnen började bli lite slitna…
Lämna ett svar