Igår kväll ringde Amandas lärare oss. Resursen är sjuk och de visste inte hur de skulle lösa det. Ärligt talat har vi bara väntat på att just det här ska hända.
Redan från början försökte vi förklara för rektorn att systemet skulle bli väldigt mycket mindre sårbart om de kunde ha två personer som delade på jobbet, men det anställdes bara en person. Tanken var att de andra vuxna i förskoleklassen skulle gå in om resursen saknades, men så här efter en månads skolgång har de förstått att det inte är en framkomlig väg. Alla behövs på sina platser. Surprise!
Det är komplicerat att få ihop schemat, jag förstår det. Det är skola och fritids (på två helt olika ställen för säkerhets skull) och skolskjuts dessutom. Det irriterar mig ändå att inte ledningen insett att det måste finnas en Plan B som automatiskt kickar in när resursen blir sjuk. Igår kväll fick vi lägga två timmar på att resonera fram lösningar. På skola och fritids blev minst fem personer involverade på kvällstid när de alla egentligen var lediga, en dessutom sjuk. Idag har jag lagt närmare tre timmar extra eftersom vi fick hålla Amanda hemma över frukosten (som hon normalt äter på fritids) och sedan skjutsa henne till skolan (20 km, i vanliga fall åker hon buss men idag fanns ingen som kunde följa med henne) och stanna kvar där tills den lärare som skulle ha hand om henne idag startat klassen så att vi kunde sitta ner och gå igenom dagens blodsockerutmaningar. Läraren har tidigare bara ryckt in när resursen haft rast och har varken tagit blodsocker eller vägt mat.
Så jag sitter här på min post. Redo att ta emot telefonsamtal när som helst, och även redo att rycka ut rent fysiskt vid behov. Nightscout gör att jag ser hur det går för dem i skolan och kan höra av mig om jag blir fundersam. Jag ser med spänning fram emot att se hur de ska lösa skolskjutsen mellan skola och fritids i eftermiddag.
Systemet är sådant att man som förälder inte får vabba i de här lägena. Man får bara vabba om ens barn är sjukt eller får en tillfällig försämring i sin kroniska sjukdom. Vab beviljas inte när barnet får stanna hemma för att det saknas diabeteskompetent personal i skola/barnomsorg, trots att vi faktiskt skulle utsätta Amanda för livsfara om vi släppte iväg henne utan att någon finns där för att ta hand om henne. Det är tur att jag har ett flexibelt jobb och att vi har en ekonomi som tillåter detta inom rimliga gränser. Det är en vådlig tur att jag inte är en ensamstående förälder med knaper inkomst.
Jag hoppas att ledningen inser att det här inte fungerar. Vi kommer att ligga på, och jag hoppas att lärarna och fritids gör detsamma. Vår resurs ska inte behöva ha dåligt samvete för att hon är sjuk. Lärarna ska inte behöva snickra ihop en halvtaskig plan sent på kvällen eller tidigt på morgonen. Den pedagogiska undervisningen kommer idag att få stå tillbaka eftersom de är en lärare kort. Det är inte acceptabelt gentemot de andra barnen.
En gång är ingen gång, och vi ställer självklart upp för att hjälpa Amanda, men nu hoppas jag att ledningen tar lärdom och fixar en Plan B, och helst även en Plan C när de ändå är i farten.
Lämna ett svar