» » Med saknad och förväntan

Med saknad och förväntan

I fyra år har Amanda haft sin pump, en Accu-Chek Combo som tjänat oss ytterligt väl. Det är nu dags att byta, avtalet har gått ut.

Pump3

Tack, Combo. Tack så fruktansvärt mycket för att du dygnet runt i över fyra år har hållit liv i vår tjej, med små, små doser insulin, så små att de knappt är synbara för ögat! Tack för din fina fjärrkontroll som gjort att vi sluppit ta fram pumpen varje gång vi behövt ge insulin till Amanda.  Visst skulle jag önska att min dotter aldrig behövt bära omkring på dig, men nu är det en gång så, och då är jag glad för att du funnits i vår familj. Du har gjort ett fantastiskt jobb, dag som natt.

En gång var du så stor. Du var i vägen när vi skulle byta blöja. Vi fick sluta med body och börja med tröjor, det var mest praktiskt så. Ibland fick vi byta nål när blöjan var välfylld och innehållet av mindre fast konsistens. Nålen satt, och sitter fortfarande, på skinkan. Amanda bar omkring dig i ett magband som egentligen var ett lårband för vuxna. Hon hade minsta storleken, och ändå satt det lite löst. Eller så hade hon dig i en pytteliten ryggsäck på ryggen. Folk sa ofta att den var så söt. Vad hade vi i den? En mobiltelefon, en gps? Ojdå, en insulinpump. De som frågade fick medlidsamhet i blicken, och ändå hade de flesta ingen aning om hur enastående tapper din bärare är.

Nu har hon vuxit i dig, och du är längre inte lika mycket i vägen. Oftast sitter du under kläderna, och du syns inte lika väl.

Amanda_pump_höns

Hon accepterade dig från början och är rent av stolt över dig! Först hade hon inget namn alls på dig eftersom hon inte kunde prata, sedan sa hon ”pumpin” (som hon hade för att hon har ”dabetes”), men nu, när hon är fem, säger hon ”pumpen”. Det händer att hon är hon lite trött på dig, men oftast hänger du bara med. Du har ju hängt med henne i hela hennes medvetna liv, så du är nästan en del av henne.

Men nu ska vi ta adjö. Vi har fått hem broschyrer över de pumpar som vårt landsting har upphandlat. Vi har ett måstekrav och ett mycket starkt önskemål. Måstekravet är en bra fjärrkontroll. Vi vill att Amanda ska påverkas så lite som möjligt och slippa stanna upp när insulinet ska in. Vårt starka önskemål är en pump som är vattentät. Varje gång Amanda badar blir det kajko, även om vi försöker dutta för att kompensera för den tid hon varit bortkopplad. Det finns bara en pump som uppfyller båda kraven: Omnipod. Jag tror att det blir väldigt bra. Vi är förväntansfulla över det nya.

IMG_9361

Kära Combo, jag var så rädd för dig i början. Tänk om du skulle få frispel och pumpa in insulin i Amanda av dig själv? Du har flerfalt dödliga mängder insulin i din ampull. Men jag är så glad att vi vågade lita på dig. Annars hade vi varit uppe i ungefär 12 000 sprutor nu. Då hade vi inte kunnat korra ner höga värden utan extrastick. Och något frispel har du inte fått. Du genomgår galet många självtester per dygn, för du får helt enkelt inte göra fel. Då tar du liv istället för att ge.

Tack Combo för den här tiden. Tack sjukvården för att ni hjälper oss. Tack alla skattebetalare som gör att min dotters liv blir lite lättare. Tack Amanda för att du står ut med att ha en pump som ständig följeslagare. Jag är så innerligt tacksam för att du finns kvar här hos oss.

Hjärta

2 Responses

  1. Eva Sandhammar
    | Svara

    Och tack Anna och Hugo – fina föräldrar – som med andras hjälp ser till att mitt barnbarn Amanda finns i livet!

    När du skriver så här fint, Anna, kommer mina tårar. Sorgetårar över att hon fick ”dabetes”, orostårar över hennes framtid, tacksamhetstårar över att vi lever i ett rikt land med mycket resurser och att hon har dig och Hugo som föräldrar och sist men inte minst glädjetårar över att denna starka, okuvliga, tappra, nyfikna, intensiva unge – Amanda – finns.

    • Anna Sandhammar
      | Svara

      <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *