Amanda är fem år och jag tror att hon därmed precis tagit steget in i den ålder där julen är som mest magisk. Förra året den här tiden var vi i Puerto Jimenez i Costa Rica, och julstämningen bestod av enstaka kitschiga granar, renar och tomtar i blinkande färger. Över 30 graders värme bidrog inte precis till att öka känslan av jul, så vi badade och tittade på djungeldjur istället. Å andra sidan, när jag nu tittar ut skiner solen samtidigt som det regnar, ett väder jag mer förknippar med våren än med juletiden… Nåja.
Det känns nostalgiskt att tänka tillbaka på den fantastiska resa vi gjorde, men det känns också bra att vara hemma i år och fira jul i kubik, med lussebullar, pepparkakor, riktiga granar, och julmusik på korsen och tvärsen. Få njuta av glitter och längtan i barnens ögon. Amanda har blivit fullkomligt pysseltokig! Hon klipper och klistrar härinne och ute i snickarboden bygger hon robotar och robothus så att sågspånet ryker. I lördags gjorde vi smällkarameller för första gången. Det är fantastiskt att vara med henne i pysslandet, men jag kan ärligt säga att fast både jag och pappa Hugo var med vid smällkaramellandet var vi helt svettiga efteråt… Piuh, vilket tempo de har, barnen! Det flyger saxar, lim, klistermärken och silkespapper över bordet eftersom de är så ivriga.
I december i år föresatte jag mig att knäcka minst fem julrecept. Min utmaning bestod i att behålla den goda smaken men göra dem lättare att äta för mitt lite extrasöta barn. Jag ville kunna se henne hugga in på julfika och julgodis utan att vara orolig för hur hon skulle få sota för det senare. Slippa onödiga extra nattkorrigeringar under redan trötta nätter. Jag har lyckats bättre än jag vågade hoppas! Det är det blodsockervänliga vi kommer baka i jul. Amandas special blir vårt normala. Och vi som har våra Langerhanska öar i behåll kommer undan med ett hälsosammare leverne. Tack Amanda för att du finns hos oss och berikar våra liv på så många olika vis!
Lämna ett svar