Dagligen sker de mest märkvärdiga saker i våra kroppar. För oss utan diabetes typ 1 märks det oftast inte, men visst kan man känna sig lite tröttare när kroppen fajtas mot en infektion. Vi, som har en cgm som följer Amandas blodsocker kontinuerligt, kan svart på vitt se när något händer i hennes kropp. Igår såg det till exempel ut så här:
Många olika sorters berg ser vi på handis, men den här formationen förekommer bara när kroppen slåss mot något. Det var pilar rakt upp och rakt ner hela dagen. Så fort hon fick något i magen drog det i raketfart uppåt för att sedan tvärt vända och störta neråt igen. Stackars lilla kropp, och tappra lilla unge! Inte ett pip säger hon, fast det ju bara måste kännas konstigt i kroppen.
Igår natt fick hon socker fyra gånger, inatt räckte det med två. I skrivande stund ligger blodsockret på 6,9 och jämnt. Hoppas, hoppas att det får stabilisera sig lite nu! Och att Amandas starka immunförsvar drämmer till de där baciluskerna så att de far rakt åt pipsvängen.
Ps 1. Nästa blodsockervänliga julrecept i ordningen hittar du här: Marsipanfigurer!
Ps 2. Innan jag hann publicera det här inlägget hade cgm-bs sjunkit till LOW. Lilla skrutt.
Lämna ett svar