Att sova tio timmar, två nätter i sträck

Vi har fått vila, Hugo och jag. Vi har vilat från det intensiva barnalivet där man alltid prioriterar sig själv sist. Vilat från kolhydratsräkning, korrigeringar och larm från pump, cgm och barn. Vi har vilat från den ständiga jouren och bara varit bakjour. Vi har dessutom fått lyxen att vila tillsammans.

Detta var möjligt för att mormor till barnen tog över allt ansvar, med stöttning från min bror och svägerska. Så i fredags åkte vi iväg och checkade in på ett hotell sju mil bort. Visserligen med telefonen med ända in i bubbelpoolen på hotellets bottenvåning, men i alla fall.

Och det var så välbehövligt. I torsdags var jag nästan gråtfärdig när jag lämnade barnen på dagis. Jag kände mig som en dålig mamma med ett uselt tålamod och jag var ungefär lika smidig som ett kassaskåp (vilket alla vet fungerar dåligt på 2- och 4-åringar som testar gränser). Jag var så väldigt trött. Marginalerna är så små att resultatet av ett par bättre nätter (med uppstigning bara någon enstaka gång) snabbt raseras av en usel eller ett par dåliga.

Då var det ändå en tröst att veta att vi snart skulle få en paus och att nya fräscha krafter skulle komma och ta över en stund. Att vi skulle få ett tillfälle att ta hand om bara oss två. Få prata till punkt. Sova utan avbrott. Äta när vi vill. Bara tänka på oss själva och veta att barnen är i trygga händer.

Mormor var nöjd när vi kom tillbaka på söndagseftermiddagen. Värdena har svajat men hon har rett upp det. Nätterna har varit stökiga, men vi slapp dem. Tack vare medbarnvakterna kunde mormor sova en timme varje dag för att orka trots nattligt stök. Amanda har visat några prov på sin explosiva förmåga (hon är inne i en arg period just nu), men även det har de klarat av tillsammans. Till och med ett kalas har de avverkat under helgen!

Barnen var jättenöjda och jag tror inte de har hunnit sakna oss ett dugg. Det var säkert rätt skönt att slippa oss föräldrar…

Tack för denna möjlighet till återhämtning, det skulle jag önska att varenda diabetesförälder därute fick någon gång ibland! Och första natten hemma var en bra natt, så våra reserver finns fortfarande kvar trots att nästan ett helt dygn har gått sedan vi kom hem… 🙂