Varje månad sätter vi in pengar till vårt speciella resekonto. Igår sa Hugo att vi nog måste öka den summan framöver… Det här bara måste vi göra om! 🙂
Vi har varit på en delfintur, och båda ungarna somnade på båten… Men båda såg också delfiner och var förtjusta över det! Rasmus ropade ”mee, mee” (mer, mer) när de dök ner under vattnet.
En häftig grotta
Nästan alltid när vi äter ute här beställer jag en sak till mig och ungarna (eftersom vi äter vegetariskt) medan Hugo beställer till sig. Det innebär att vi i vanliga fall avgör vad som finns på barnens tallrikar eftersom vi lägger upp allteftersom. I förrgår bad vi dock om en liten casado (tallrik med smått och gott på) till barnen och de fick en varsin rätt framför sig. Hugo högg tag i Amandas tallrik och vägde riset, och när han ställde ner den igen framför henne kastade hon sig över äggulan och åt upp den. Det gör hon aldrig hemma, där ratar hon ren äggula i alla former. Vad är då speciellt med detta? Jo, äggulan var rå, och av rå äggula kan man få salmonella. Det vill vi inte att Amanda ska få! Vi tittade på varann, hajade till men skadan var redan skedd, så vi låtsades som ingenting. Salmonella kan man ju dessutom få av råa grönsaker också, och det har hon ätit mycket av. Vi får vänta och se och hålla en tumme för att det var en höna med god hygien som la ägget.
I två dagar har nu Amandas bs dragit iväg helt okontrollerat på eftermiddagen.
Vi har vräkt på med insulin, inget har hänt, tills allting har hänt och då har det blivit socker. Första dagen låg hon på över 20 i två timmar, det är jobbigt. Hon betedde sig hyfsat normalt, men hon tar knappt in vad man säger. Eftersom det är dessa höga värden som är skadliga för de små, fina blodkärlen vill vi ta ner henne så snart vi kan, helst utan att hon störtar. Idag anade vi uppgången strax innan lunch, och Hugo drämde i med insulin för att bryta det. Den här gången tog det, så då blev det socker före lunch istället. Hur i all världen ska man veta?
Vi har funderat i vad det beror på. Hon har klagat på ont i magen båda gångerna och varit lös i magen. Blir hon hög på grund av magen, eller har hon ont i magen för att hon är hög? Varför blir hon eventuellt hög pga dålig mage nu när hon blev låg förra gången? Vi har bytt insulin och därmed uteslutit att det blivit overksamt av värmen. Man kan grubbla sig fördärvad på vad som händer i hennes kropp.
Sensorn hon har nu har krånglat en hel del. Den har visat mycket frågetecken och värdena har stämt dåligt när vi kalibrerat*. Inatt pep den fyra pip = lågt, men jag anade ugglor i mossen, tog ett bs och det var 7,7. Strax efteråt blev det ??? på handis igen. Då är det lätt att bli frustrerad. Det är en del sand under tejpen efter de senaste dygnens bad. Det är svårt att skydda sig mot den där sanden som kryper in överallt. Sensorn sjunger definitivt på sista versen (vi är inne på dag åtta med den), och vi funderar på om vi ska låta den vara tills den strejkar (vilket kan vara precis när som helst) eller om vi ska byta den idag. Imorgon är det bussresa igen.
Vackra snäckor på stranden
Ingen äter mig!
Idylliskt…
Amanda suger tag i en lian
På nästan alla matställen är det tv-apparater i varje hörn, och de verkar älska att visa program där människor plågar tjurar på allehanda sätt. Det är väl det spanska arvet. De är också förtjusta i splatterfilmer där det skjuts hejvilt. Inget av det här vill vi att barnen ska se, så varje gång vi är på restaurang frågar Amanda: ”Är det dumheter på tv:n nu eller?” Hon är faktiskt duktig på att titta bort när det är ”dumheter”.
Utsikten från hostelet i Uvita
En kompis som kom och hälsade på igår kväll. Flygande pinne?
Vandrarhemmet ligger i närheten av ett vattenfall
Vattnet har under årtusenden mejlsat fram en rutschkana. Familjens barnsligaste var förstås tvungen att åka… (Obs! Hugo)
Nu bor vi på ett ställe i Uvita som satsar mycket på lugn och stillhet. Alla rum är öppna och det är väldigt lyhört. Våra barn är rätt bra på att vara hyfsat tysta i vanliga fall, men här har Amanda fått resans största ilskeutbrott hittills. Även Rasmus har visat prov på röstresurser, dels för att han varit trött, och dels för att han slagit munnen blodig. Det blev en fläskläpp. (Vi är mest tacksamma över att de inte slagit sig värre än, med tanke på all sten och betong de har överallt i de här länderna.) Imorgon sänker sig friden åter över yogamattorna på detta hostel eftersom vi tar bussen till San José för att plocka upp barnens mormor som ska vara med oss på resten av resan.
* Kallibrera = ta ett bs i fingret och lägga in värdet i handis. Det gör vi två gånger per dygn, minst.
Lämna ett svar