Efter sex dygns feber gav äntligen vad det nu var, med sig. Ketonerna var borta lika snabbt som de kommit och aptiten är på väg tillbaka. Blodsockervärdena är fortfarande lite knasiga, men Amanda utropade glatt när jag drog tröjan över hennes huvud igår: Mamma, det gör inte ont i örat längre!
Med en lättnadens suck konstaterar vi att vi klarade oss ifrån att bli inlagda på sjukhuset. Det är mentalt viktigt nu när vi är så pass nära avfärd. För det är ändå så att det är med lite nervös förtjusning vi ger oss väg. Ingen vet vad som väntar oss runt hörnet, och det är såklart en alldeles extra stor utmaning att backpacker-resa med ett litet diabetesbarn.
Hugo har börjat räkna på hur mycket diabetesmaterial vi behöver ha med oss, farmor ringer och rådgör om Amandas födelsedagspresent, en UV-baddräkt till resan, och vi har rotat igenom vår gamla resekartong för att se vad vi behöver komplettera med. Det känns att det kommer närmare. Nu är det november redan, bara 23 dagar kvar! 🙂
Lämna ett svar