Under julhelgen var barnens mormor hos oss. En morgon gjorde hon en intressant reflektion, nämligen att vi alltid inleder morgonkonversationerna med: ”Hur har natten varit?”
I Kina lyder en av hälsningsfraserna: ”Har du ätit?” Det kan verka märkligt för oss, men om man betänker den katastrofala svält som rått i det stora landet i perioder är det en logisk fråga. Svälter du är mat det enda du bryr dig om, och frågan om du har ätit är ett tecken på att du har omsorg om den andra personen.
I vårt fall har vi mat så vi klarar oss, och mer därtill. Sömnen är det värre med. Därför är det väldigt logiskt att det första vi frågar varandra när vi ses på morgonen är hur natten har varit. Utgångspunkten är inte att alla har sovit gott och är utvilade. Att vi frågar hur natten varit betyder att vi bryr oss om varandra.
Vi har vilat mycket i jul. Vi har äntligen hittat någon slags balans i Amandas värden, och även om vi ofta mixtrat med tillfälliga basaler har vi bara tre gånger under ledigheten hamnat på alldeles för höga värden. Druvsockerkonsumtionen har också varit betydligt blygsammare än den brukar, men känningarna ändå få. Några gånger har vi varit för sena på bollen, som till exempel den morgonen när Amanda bara satt i sin säng och tittade stumt åt olika håll. Hennes mun var öppen, men hon sa inte ett ljud. Jag tog kalibreringsstick: 2,4. En sockerbit i munnen och fem minuter senare började hon prata.
Lämna ett svar