For an English version – scroll down!
Typ 1-diabetes får man när ens eget immunförsvar gått bärsärkagång och förstört de celler som producerar insulin. Ingen vet ännu varför det sker. Utan insulin dör man inom ett par dagar. Insulin är ett hormon som är pippligt som attan: det får inte blir för varmt eller för kallt och det kan heller inte ätas eftersom det förstörs i magsäcken. Alltså måste man injicera det med sprutor eller pump.
Blodsockret är en annan pipplig grej. Det påverkas av mat, fysisk rörelse, infektioner, smärta, sömn, väder, hormoner (t ex tillväxt, mens), tandsprickning, känslor och ibland av saker man överhuvudtaget inte förstår. Blodsockret är alltså inget statiskt utan något som regleras med insulin hela tiden, dag som natt. På friska människor sker detta automatiskt, men hos typ ettor måste det ske utifrån. Det kräver otaliga mätningar av blodsockret och ständigt pågående analyser av hur mycket insulin som går åt just här och just nu. Sjukdomen är individuell, så det som fungerar för en behöver inte fungera för en annan.
En vuxen etta har sin diabetes ständigt i bakhuvudet. Ett litet etta-barn har föräldrar som sköter analysen. En mittemellan-etta sköter delar själv men behöver fortfarande mycket stöd från föräldrar och sjukvård. Varje aktivitet, varje måltid föregås av beräkningar och analyser. Varje spontan aktivitet förbereds noga så att den inte ska behöva avbrytas för att något går snett. Utrymmet för misstag är mycket snävt.
Blir blodsockret för högt eller lågt kan man bli medvetslös. Båda tillstånden kan vara livshotande. För höga värden en längre tid leder dessutom till allvarliga komplikationer i framtiden eftersom blodkärlen i kroppen skadas.
Ligger blodsockret generellt sett någorlunda bra kan man leva ett gott liv. Men man har aldrig någonsin semester från sin diabetes. Aldrig, inte en endaste dag.
Type 1 diabetes occurs when your own immune system goes crazy and destroy the cells that produce insulin. No one knows why it happens. Without insulin you die within a few days. Insulin is a very sensitive hormone: it doesn’t work if it gets too warm or too cold and it cannot be eaten since it is destroyed in the stomach. Therefore, it has to be injected by syringes or an insulin pump.
Blood glucose is also very sensitive and hard to please. It is affected by food, physical movements, infections, pain, sleep, weather, hormones (i.e. growth, monthly periods), teething, emotions and sometimes of other things you don’t even understand. Blood sugar is, in other words, not static and is regulated by insulin all the time, day and night. For people without diabetes this happens automatically in the body. Type 1 diabetics on the other hand, must measure and analyze all the time to know how much insulin is needed right here and now. Since diabetes type 1 is such an individual disease, you can never say that what works for one will also work for another.
An adult T1D always has her diabetes in mind. A small T1D child has parents that take care of the analysis and treatment. An in between-T1D can take care of large parts by herself, but she still needs lots of support and care from parents and health care. Every activity, every meal includes thinking and analyzing. Every spontaneous activity is carefully prepared so the T1D hopefully can continue what she is doing without being too much interrupted. There is almost no space for mistakes.
If blood glucose gets too high or too low, a T1D can be unconscious. Both conditions can be life threatening. On top of that, high blood glucose levels during a long time span will also lead to serious complications in he future since the blood vessels get injured.
If the blood glucose levels stay between pretty good values, a T1D can live a good life. Remember though, that a T1D has never, ever vacation from her diabetes. Not a single day, no matter if it’s her birthday, Christmas day or an ”all I want is to sleep all day”-day.
Lämna ett svar