Om man ska passera gränser med väskorna fulla av kanyler, nålar, lancetter, insulinpumpar som inte får röntgas, insulinampuller, insulinpennor, akutspruta, sensorer, teststickor, pipande medicinsk utrustning som är utrustad med blåtand, och om man dessutom bara måste ha med en hel del nödproviant, då är det definitivt bra med ett läkarintyg. Eftersom vi vet att engelskakunskaperna kan vara tämligen bristfälliga har vi sett till att få intyget översatt till spanska.
Vår största säkerhetskontrollsutmaning kan möjligen bli planbytet i Miami. Sist vi bytte flyg där var det den absolut mest tidsödande och bökiga kontrollprocedur jag varit med om, och då var det inte värst för oss blåögda och ljushyade. Det var sorgligt att se hur olika vi passagerare behandlades beroende på hur vi såg ut. Detta var långt innan vi hade nålar i handbagaget, men förhoppningsvis är de även där vana vid resande med diabetes typ 1.
De gånger vi flugit hittills har det inte varit några problem med alla konstigheter vi haft med oss. När vi flög hem från Grekland förra året bråkade de mer om olivoljan vi köpt och packat ner i check in-bagaget än om alla nålar och pryttlar vi hade i handbagaget som skulle med ombord… Till sist släppte de ombord oss, med både olja och kanyler, utan att ens titta på läkarintyget. Jag kommer nog aldrig begripa logiken i de där säkerhetskontrollerna.
Lämna ett svar