Som jag har skrivit många gånger tidigare så tar den här sjukdomen aldrig någonsin semester. Det kan komma lite lugnare perioder där saker funkar bättre ett tag (utan att man egentligen vet varför, men förmodligen är det i de faser då kroppen inte växer eller utvecklas så mycket, om man har turen att samtidigt klara sig utan infektioner). Så även på julen är diabetesjobbet precis detsamma, möjligen med den skillnaden att många tar ut svängarna mer och försöker hantera den kluriga kombinationen av socker och fett. På facebook har lyckade kurvor med stolta utrop blandats med hackiga kurvor, nödrop från utlandet och sjukhusinläggningar. Ungefär som vanligt alltså. Ingen paus för någon.
Vad väntar de på?
Den här såklart!
Vi kör ju sockerfritt och blodsockervänligt vilket innebär att julafton liknar vilken dag som helst. Eller ja, bortsett då från risgrynsgröten och de mer utdragna måltiderna. Och att julspänningen ökar adrenalinmängden i kroppen (ger höga värden). Lillebror har diarré och de snabba pilarna upp och ner visar väldigt tydligt att även Amanda slåss mot en infektion. Just det, ett sensorhaveri hann vi också med. Redan på julaftonsmorgonen funderade vi på om sensortejpen skulle klara av att sitta fast hela dagen. Vi satte på en avklippt strumpa för att öka chanserna lite, men strumpan åkte snart av. Vid halv femsnåret lossnade sensorn efter en kittelattack från pappa Hugo. Förvånade att den hållit så länge, satte vi en ny.
Julgranen är klädd på ett fantastiskt barnavis (allting längst ner, två och två eftersom lillebror gör allt precis som storasyster…), ljusen brinner, brasan är tänd, barnen har varit harmoniska större delen av tiden. Förra året firade vi ingen jul eftersom vi var på resa, men i år har vi verkligen njutit av advent, tända ljus och gott fika. Jag är förvånad över hur mycket mer magisk julen blir när man har barn i närheten. Det är härligt att se deras ögon glittra! Julen har sannerligen fått ytterligare en dimension.
Ps. Annandag jul idag. Hela dagen har varit oförklarligt hög. Ett tag visade handis HÖGT och en pil rakt upp. Nål och insulin bytt. Varför denna hopplöst höga kurva? Ingen aning. Finns inte riktigt någon förklaring. Kanske början till stopp i nålen? Infektion? Insulin som blivit svagt? Oavsett orsak lider jag med min dotter. Nu hoppas jag att vi får ordning på det här.
Lämna ett svar