Häromnatten drömde Hugo en mardröm. Han satt i bilen med båda barnen och de hade varit på badhuset. Amanda hade tappat sin pod och han skulle förbereda en ny. Han råkade spruta ut det mesta insulinet och det som var kvar skulle bara räcka till en pod. Jag tror att han dessutom bara hade en pod med sig. Då plötsligt (ni vet hur det kan bli i drömmar) hade även Rasmus diabetes och också han behövde en ny pod. Det fanns inte grejer till dem båda.
Hugo var klart tagen och omtumlad när han vaknade. Vi pratade länge om sårbarheten vi lever i. Jag är förvånad över att vi inte drömmer liknande drömmar oftare, för katastrofen ligger så nära till hands, i alla fall i teorin. Kanske är det för att vi är trygga med att vi alltid har med oss extra allt och reservplaner för typ allt som kan hända, som vi sällan drömmer eller oroar oss? Då kan det skrämma mig mer som ligger utanför vår kontroll. Tänk om insulinet tar slut eller det blir något okänt fel i tillverkningen! Tänk om en naturkatastrof gör att vi inte kommer åt insulin!
Vi försöker att alltid se till att vi har rätt stora lager av allting hemma. Men ibland missar vi, som förra julen när vi plötsligt insåg att vi bara hade en ynka insulinampull kvar där längst upp i kylskåpsdörren. När vi stod på apoteket och skulle hämta ut mer visade det sig att receptet hade gått ut, vilket i sig är fascinerande. Jag förstår tanken, men just insulinrecept till en insulinberoende diabetiker borde inte kunna gå ut… Hur som helst, den gången löste det sig tack vare att vi när som helst kan få insulin utskrivet av läkare, även mitt under julledigheten. Tack sjukvården! Det blev aldrig ens dramatiskt, men det blev en påminnelse om vår sårbarhet och utsatthet. Detta välsignade insulin, som vi är så fruktansvärt beroende av! Varje gång jag hämtat ut ett par förpackningar insulin känner jag mig väldigt nöjd, liksom rik. Jag känner att jag i påsen (eller innanför jackan om det är vinter) bär hem en ovärderlig skatt, mer värd än den största diamant som världen skådat. Vad är väl en gnistrande diamant mot en ampull hormoner som håller ens barn vid liv? Blott intet.
Lämna ett svar