Förklaring i efterhand

Oftast kan man grubbla sig blå på den här sjukdomen utan att komma på vad som är fel just den här gången. Som jag skrev i förra inlägget hoppade Amandas blodsocker ovanligt mycket medan jag var bortrest några dagar. Far och dotter fick kämpa hårt både natt och dag. Vi resonerade lite och tänkte att det nog var en infektion på gång.

Så var det dags för podbyte. Amanda drog bort den gamla podden som vanligt. Och blodet forsade! Visst har vi hört talas om att det kan bli så, men vi har inte varit med om det tidigare trots att vi vid det här laget har satt och tagit bort närmare 650 nålar, poddar och sensorer. Plåster hjälpte inte, de fick trycka med papper för att få det att sluta rinna. Amanda satt helt cool och tittade på datorn och ropade: ”Paaappa, det behövs mer papper!” när det blödde igenom.

Det är lätt att vara efterklok. När de satte ”blodpodden” sa Amanda att det gjorde ondare än det brukar, men det säger hon ibland. Det kom också lite, lite blod under tejpen. På direkt förfrågan har Amanda i efterhand sagt att den podden gjorde lite ont hela tiden. Ergo: Podden borde ha bytts tidigare. Men det hade ju lika gärna kunnat vara en infektion under uppsegling.

Efter att nya podden gick i tjänst har blodsockret i alla fall slutat studsa upp och ner på det mest ologiska vis. Nu hoppar det bara som det brukar, så i det här fallet kan vi faktiskt vara säkra: Det var podden som träffat något olämpligt och insulinet kom inte åt som det skulle. Inget att göra åt, men i alla fall kul att för en gångs skull få en förklaring.