På äventyr i skogen

Vi bor på landet med skogen alldeles om knuten. Det är alldeles, alldeles underbart att packa picknickkorgen och sedan gå ut på upptäcktsfärd. När man är tre och fem år är precis allting spännande! Amanda glömmer att hon egentligen inte orkar gå och traskar rakt ut bland träden, klättrar över stock och sten och berättar livfullt om allt hon hittar på i stunden. En pinne blir en antenn som fångar upp signaler från den förrymda djinnen, en kotte är ett spår som vi ska följa och varje djurbajs/fotspår vi hittar ska noggrant analyseras och artbestämmas. Vi åker båt, är pirater, smyger på leoparder och letar efter Amandas låtsaskompis Mora. I skogen finns ingen hejd på äventyren!

Den här eftermiddagen förenade vi nytta med nöje och gick/tog traktorn till ett ställe där vi tagit ner några träd. Ett av träden hade kilat fast sig mot ett annat och medan Hugo drog loss det med traktorn patrullerade vi i skogen, omringade av tre promenadälskande katter. Det pep i min ficka och Amanda fick socker från Pettssonpåsen i picknickkorgen. Tack vare cgm:en kunde blodsockret stiga innan hon själv hann känna av att det var lågt, och därmed hindrades hon inte i sitt upptäckande. Jag är så tacksam för att vi nästan alltid lyckas förebygga hennes känningar. Sedan satte vi oss på en grantopp och fikade. Varm choklad och vaniljbullar. Väldigt gott och väldigt harmoniskt. Det kanske kommer en tonårsdag när vi muttrar över att vi bor så långt från allting, men just nu är det perfekt.

Våren är så sakteliga i antågande och livet är bra gott att leva.