För nya i diabetikervärlden är det inte alltid lätt att veta vad alla ord betyder. Här är därför en lite ordlista med förklaringar till! Den är i alfabetisk ordning och fylls på allt eftersom orden dyker upp i bloggen.
Akutspruta =glukagonspruta. Om en diabetiker drabbas av mycket lågt blodsocker börjar hen krampa och blir sedan medvetslös. Kramperna kommer sig av att kroppen försöker pumpa ut socker (som man ju har brist på vid det laget) och medvetslösheten beror på att kroppen stänger ner sig själv för att skydda hjärnan. Glukagon är ett hormon som frigör de allra sista sockerreserverna i levern så att man vaknar till. Då gäller det att man omedelbart får i sig snabbt socker så att man kan fortsätta behålla medvetandet. Akutsprutan sätts i benet, och många vittnar om att det är plågsamt att få den eftersom man ofta får sprängande huvudvärk och mår mycket illa efteråt. Sprutan fungerar inte om man är påverkad av alkohol, för då jobbar levern med alkoholen i första hand och kan inte frigöra sista sockerreserven. Sprutan fungerar heller inte om man har helt slut på socker i levern.
Basdos = Om man har insulinpump har man bara korttidsverkande insulin. Kör man med pennor har man både långtidsverkande och korttidsverkande (=måltidsinsulin). Istället för det långtidsverkande (som verkar i 12-24 timmar) har pumpanvändaren en basdos, dvs pumpen ligger och puttar ut lite, lite insulin var tredje minut. Man kan själv programmera timme för timme vilken basdos man ska ha (behovet är olika beroende på tid på dygnet). Man kan också öka och sänka tillfälligt genom att knappa in på pumpen att man t ex vill ha 140 % av den programmerade basen från och med nu och tio timmar framåt.
Blodis = blodsocker (begreppet är uppfunnet i vår familj, så det är nog inte så etablerat…)
Bolusdos = samma sak som måltidsdos, dvs insulin som man tar inför en måltid och som i första hand tar han om kolhydraterna i maten. Bolusdos är ett begrepp som används av dem som har pump.
BS = blodsocker. Mäts i mmol och ligger på en frisk människa oftast mellan 4 och 6.
CGM = continuous glucose monitoring. Systemet består av en sensor (en nål under huden), sändare och mottagare. Sensorn mäter sockerhalten i vävnadsvätskan var femte minut. Sändaren skickar värdena till mottagaren via blåtand, och på mottagaren visas en kurva över ett ungefärligt blodsocker. Eftersom sockret mäts i fettvävnaden och inte i blodet är värdet fördröjt och inte lika säkert som ett blodsocker, men om man är beredd att jobba med trender snarare än värden är det ett fantastiskt redskap. Se även fgm.
Dexcom = en sorts cgm. Mottagaren larmar när värdena går över och under vissa uppsatta gränser.
Diabeteskoma = koma som uppkommer pga insulinbrist. Föregås oftast av högt blodsocker under en längre tid. Direkt livshotande om man inte får snabb hjälp.
Druvsocker = mycket snabbverkande socker (glukos, dextros) som är bra att äta för att förebygga eller häva en känning, dvs när blodsockret gått för lågt
Eversense = en sorts cgm där sensorn opereras in under huden och byts ungefär var tredje månad.
FGM = flash glucose monitoring. Samma princip som cgm, men skillnaden är att sändaren inte automatiskt skickar ut värdena till mottagaren. Du får kurvan retroaktivt när du håller mottagaren mot sändarknappen. Detta system kan alltså inte larma.
Handis = så kallar vi mottagaren till CGM:en
HbA1c = långtidsblodsocker (de senaste 6-8 veckorna). Det tas med ett stick i fingret ungefär var tredje månad då vi är på återbesök på sjukhuset. HbA1c är ett ganska grovt mått eftersom det visar ett snittvärde. Ett jämnt blodsocker och ett blodsocker med lika delar höga och låga värden kan ge samma HbA1c. Det används av sjukvården för att de ska veta hur det går för patienten. Man vill inte ha ett alltför lågt HbA1c för en diabetiker eftersom man då generellt ligger ganska pressat och riskerar många känningar. Enligt Svensk Förening för Diabetologi är ett optimalt HbA1c 52 (eller lägre). Ett acceptabelt HbA1c är 52-62. Har man högre HbA1c under en längre tid ökar risken för framtida komplikationer radikalt. 50 motsvarar ett blodsocker på ungefär 6-9. 60 motsvarar ett blodsocker på 8-11. En frisk person har normalt ett HbA1c under 42.
Hyperglykemi = högt blodsocker
Hypoglykemi = lågt blodsocker
Högt blodsocker = för mycket socker i blodet. Kan på sikt leda till skador framför allt på kroppens fina blodkärl. Man blir t ex arg, yvig och klumpig i rörelserna, stirrig, har svårt att ta in information, fattar oförnuftiga beslut. Åtgärdas med mer insulin. Mycket högt blodsocker kan leda till ketoner. Skenande ketonvärden är livshotande.
Insulinkoma = koma som uppkommer för att kroppen har fått för mycket insulin. Blodsockret är mycket lågt och kroppen stänger till sist ner allt som går för att skydda hjärnan från skador. Livshotande om man inte får snabb hjälp.
Lancetter = de vassa spetsar man sätter i fingerprickaren för att ta ett blodsocker
Lågt blodsocker = för lite socker i blodet. Leder ofta till att man blir slö och kanske till och med somnar, kanske blir arg, förvirrad, skakig, svettig. Åtgärdas med något sött som snabbt går ut i blodet. För lågt blodsocker leder till kramper och medvetslöshet och kan vara livshotande om man inte får hjälp.
Långtidsverkande insulin = diabetiker som inte använder pump tar två sorters insulin. Det långtidsverkande insulinet tar man 1-2 gånger per dygn (det beror på vilken sort man har) och fungerar som pumpens basdos. Måltidsinsulin är korttidsverkande och tas inför måltiderna. Det långtidsverkande insulinet tar bland annat hand om proteiner och fetter som även de till slut bryts ner till socker som är tillgängligt för kroppens celler att använda som bränsle.
Ketoner = Ketonkroppar bildas när kroppen svälter, dvs förbränner fett istället för kolhydrater. Det luktar då aceton om andedräkten. Ketonkropparna är vattenlösliga och hamnar i blodet, och blir koncentrationen för hög leder det till en försurning av blodet hos typ 1 diabetiker. Friska personer kan göra sig av med ketonkropparna utan att blodet blir surt. Om försurningen går för långt är tillståndet livshotande.
Man brukar skilja på svältketoner och ketoner som uppkommer för att blodsockret är för högt. Svältketoner kan vi alla få, t ex när vi har magsjuka. Hos diabetikern avhjälps det med mat och insulin. Om hen inte kan behålla maten kan det bli nödvändigt med dropp. För höga ketonvärden pga högt blodsocker är mycket farligt och ska behandlas akut på sjukhus.
Ketoner kan mätas i blodet (ger ett närapå momentant värde) och i urinen (ger ett släpande värde). Om man har blodketonvärden på över 3,0 bör man omedelbart kontakta sjukvården för rådgivning.
Ketonsticka = mätsticka för ketoner. Det finns två sorter, sådana man kissar på (ger ett värde som ligger åtskilliga timmar bakåt i tiden) och sådana man mäter i blodet med (ger ett mer exakt värde som är närapå momentant)
Korrdos = Korrektionsdos. Om blodsockervärdena ligger tokigt kan man antingen ge en extradutt om man är hög, eller, om man är låg, välja att dra av lite insulin från en måltidsdos.
Känning = att vara påverkad av lågt blodsocker
Måltidsdos = korttidsverkande insulin som man tar inför en måltid. Tar i första hand om måltidens kolhydrater. Måltidsdos är i första hand ett begrepp som används av dem som har pennor. Se även bolusdos och långtidsverkande insulin.
Pressad = Att ligga lågt, eller på gränsen till för lågt, ofta under en längre tid.
Sensor = En nål som ligger under huden och mäter ”blodsocker” i fettvävnaden. Läs mer under CGM och FGM.
Sockerspruta = om Amanda blir låg på natten blandar vi dextropur, druvsockerpulver, med vatten och suger upp i en spruta utan kanyl. Sedan sticker vi in sprutan i munnen på henne och då suger hon i sig sockret. Vi avslutar med lite rent vatten för att rensa tänderna. Fördelarna med sockersprutan är flera: det går snabbt ut i blodet i och med att det är flytande, det fastnar inte i tänderna på samma sätt som om hon skulle tugga på en druvsockertablett (viktigt på natten när man har minskad salivutsöndring) och det kräver inte att hon vaknar, hon suger i sig sockervattnet i sömnen.